När solen försvinner bakom hustaken i Vasastan sitter sexton fokuserade personer redan på sina platser i det ljusa klassrummet högst upp i huset. Gruppen i klassrummet övar på synonymer och motsatser. Eleverna lär sig bland annat orden livlig och stilla, snäll och dum.
– Du är dum, det känner jag igen, det säger min dotter till mig ibland, utbrister en av kvinnorna och skrattar.
En annan kvinna vänder sig till volontären bredvid sig och frågar om ”lycka och olycka fungerar på samma sätt som gift och ogift?”.
Det är en fin kväll i början av maj och dagens första lektion i svenska på Rosa Stationen Birkagården började strax efter kl. 18. Eleverna sätter igång och övar med bordsgrannen så fort läraren Maria De Liseo ger dem en uppgift. Ikväll är de nio nyanlända män och kvinnor i varierande åldrar som får hjälp av sju volontärer, vilka fungerar som lärarstöd under lektionen.
Mohamed Al Ali är tjugonio år gammal och kommer från Aleppo i Syrien. Han kom till Stockholm i september 2015 och har gått på Rosa Stationens språklektioner i ett år.
– Jag kommer hit varje vecka för att lära mig svenska, svenska traditioner och för att träffa vänner, berättar han. När lektionen är slut brukar jag gå ner till språkcaféet och öva på det jag lärt mig.
Mohamed har fått uppehållstillstånd i Sverige och, för tre veckor sedan, fick han äntligen börja läsa SFI.
I samma grupp går Osama Al Akta. Han kommer också från Syrien och har varit i Sverige sedan januari 2016. Osama är 18 år och går om dagarna på språkintroduktion på ett gymnasium i Huddinge.
– Man förbereder sig för skolan genom att gå här, förklarar Osama.
Både Osama och Mohamed berättar att de har blivit bättre än sina klasskamrater, att deras utveckling när det kommer till svenska språket har gått snabbare.
De hjälps åt att förklara vad som är bra med lektionerna på Rosa Stationen.
– Lärarstöden förklarar och förtydligar det läraren säger. Det är skillnad mot SFI där det bara finns en lärare som pratar, säger Mohamed.
När jag frågar vad lärarstöden gör som är är bra förklarar killarna att volontärerna använder olika sätt och metoder för att förklara innehållet.
– De kan rita, använda synonymer, förklara på engelska och ibland skådespela för att visa något, till exempel vad ordet rädd betyder, säger Osama.
Efter lektionen pratar jag med Samad Muhamed, som kom till Sverige från Irak för ett och ett halvt år sedan. Samad är asylsökande och fick höra om Rosa Stationen på Birkagården från några kompisar han har lärt känna via Röda Korset i Skanstull på Södermalm. Första gången, för en månad sedan, kom han hit för juridisk rådgivning och gjorde ett nivåtest i svenska för att avgöra vilken grupp han skulle tillhöra på lektionerna. Under sina första lektioner har han lärt sig nya ord och fraser.
Samad är 33 år och bor hos sin syster i Svedmyra. Idag har han med sin systerson som är född i Sverige till Rosa Stationen. Samad har hittat en kyrka i Skärholmen där han också går på språklektioner tre gånger i veckan. Samad berättar att han gillar Stockholm, möjligheterna här och öppenheten hos svenskarna. Han är glad att det finns så många verksamheter och volontärer som vill hjälpa till. När jag frågar om han har något mer att tillägga till intervjun säger han:
– Tack Sverige!
Efter kvällens första lektion berättar läraren Maria De Liseo att hon själv är invandrare och lärde sig svenska när hon var 25 år. Hon tror att hennes egna erfarenheter erbjuder eleverna på lektionerna något bra.
– Jag vet vad som är svårt och lätt. Jag har också erfarenhet av att vara elev och hur det var när allt inte var så bra, berättar hon.
Maria har en lärarutbildning från Australien och har jobbat som språklärare för vuxna i många år. När hon inte är volontär på Rosa Stationen på tisdagskvällar arbetar hon numera som översättare och redigerare och bor ett stenkast från Birkagården.
Karin Wallin hänger i korridoren utanför en av kvällens pågående lektioner när jag pratar med henne. Hon är juriststudent och en av tre ansvariga volontärer som samordnar Rosa Stationens lektioner i svenska. Hennes engagemang i Refugees Welcome Stockholm väcktes under våren 2016, när Rosa Stationens verksamheter presenterades på en kurs i asylrätt på Stockholms universitet. Karin började därefter som lärarvolontär, eftersom hon tidigare jobbat som översättare och med svenska som andra språk för expats.
Karin hade förstått från medias rapportering om människor på flykt att att det fanns ett stort behov av ideella krafter och hon letade efter en plattform för sitt engagemang.
– Det kan vara svårt att veta vad man ska göra. Behovet är väldigt stort gällande integration och jag ville hitta ett effektivt sätt att hjälpa till. Jag tycker Refugees Welcome Stockholm är bra på det sättet; det är väldigt öppet och inkluderande, alla som är intresserade av att hjälpa till får komma in och hitta en plats här.
Några som har fått avslag på sin asylansökan har försvunnit från lektionerna och de som har fått uppehållstillstånd har möjlighet att börja SFI.
– Utmaningen för oss nu är att fortsätta nå vår huvudsakliga målgrupp, som är asylsökande som inte har tillgång till annan språkundervisning. Förut bodde de asylsökande på stora boenden som vi lätt kunde samarbeta med. Nu behöver vi anstränga oss mer för att visa att verksamheten finns och nå ut på rätt språk i rätt kanaler, förklarar Karin.
Text: Elin Lindén
Foto: Cecilia Nordstrand
Om svenskundervisning på Rosa Stationen Birkagården
Rosa Stationens språklektioner äger rum på Midsommargården varje tisdagskväll under höst- och vårtermin. Undervisningen är ledd av volontärer, både utbildade lärare och människor som vill vara en väg in i det svenska språket. Vill du hjälpa till i språkundervisningen? Kontakta karin.borell@rwstockholm.se
Den här informationen har uppdaterats eftersom svenskundervisningen flyttar till Midsommargården på Telefonplan från januari 2018)