Varje dag anländer uppemot hundra flyktingar från Ukraina till färjeterminalen i Nynäshamn. Refugees Welcome Stockholm och andra volontärnätverk på plats bistår med simkort, skjuts, frukt, gosedjur och information.
När klockan närmar sig 12 lördagen den 19 mars samlar volontärsamordnaren Anna ett tiotal Refugees Welcome-volontärer runt sig.
– Vi säger välkommen till alla som kommer. Vi frågar om de behöver hjälp med något. Vi kollar om de vet vart de ska, annars hjälper vi till, säger hon.
Rosa västar fördelas – bara personer med västar får befinna sig på den avgränsade gången där båtpassagerarna anländer. Alla andra får hålla sig bakom borden med högar av papper, simkort, och annat.
– Nu är det bra ordning. I början var det stökigare, berättar volontären Lidia som varit här och hjälpt till flera gånger.
Varje dag klockan 12, utom måndagar, anländer färjan från Gdansk i Polen till Nynäshamn. Migrationsverket finns på plats och registrerar alla som vill redan innanför dörrarna till ankomsthallen där volontärerna står. I ankomsthallen finns även några personer från Nynäshamns kommun. Nästan alla Refugees Welcome-volontärer pratar ryska eller ukrainska.När människor hör ett språk som de är vana vid, som ryska eller ukrainska, så ser man direkt hur de andas ut. Särskilt de äldre, säger volontären Igor, som själv kommer från Ukraina och har familj kvar i landet.
– Min syster har flytt från Kiev till Polen. Andra släktingar är kvar i Lviv. Det är i västra Ukraina där det inte är lika illa. Men även där har det kommit raketer. Jag pratar med min mamma varje dag. Hon jobbar i hemtjänsten och måste åka runt.
Ett lokalt volontärsnätverk som har samlat ihop donationer från privatpersoner och företag: frukt, snacks, vatten hygienartiklar och barnvagnar. På ett bord ligger ett berg av gosedjur, och en av volontärerna går fram till varje enskilt barn med ett gosedjur och ett leende.
Varje sällskap hälsas välkomna på ryska eller ukrainska av Refugees Welcome Stockholm-volontärerna och får frågan om de behöver hjälp med något. De får skriftlig information om EU:s massflyktsdirektiv och instruktioner om hur man tar sig till tågstationen. Vissa erbjuds skjuts. Volontären Kristoffer har skjutsat 15 sällskap till olika platser den senaste veckan.
-Många kan inte svenska eller engelska. Då känns det inte bra om de skulle gå vilse i kollektivtrafiken.
Alla erbjuds simkort, och får hjälp att sätta i och testa dem vid en särskild station bemannad av volontärerna Ilya och Vlad.
– Alla som kan hjälpa till måste göra det tycker jag, säger Vlad.
Vlad kommer från Belarus och Ilya från Ryssland, Moskva.
– Detta krig påverkar mig på ett personligt plan. När Ryssland annekterade Krim blev jag rädd att de skulle stänga alla gränser. Då flyttade jag till Sverige och har själv blivit väldigt välkomnad här. Därför känns det bra att vara här och välkomna andra, säger Ilya.
Volontären Lidia beskriver det som att hon inte har något val annat än att komma hit och hjälpa till och välkomna och informera.
– Jag är tvungen att komma hit och hjälpa till, det ligger i min kultur. Jag är ryss från Estland, men min pappa är halvukrainsk. Jag har tittat mycket på ukrainsk TV.
Antalet flyktingar som anländer varierar, mellan något hundratal till flera hundra.
– I tisdags kom det 511 personer med båten. Den går inte på måndagar så alla kommer på tisdagar istället. Men det är på helgerna som flest volontärer är tillgängliga, berättar Lidia.
Vid 13-tiden på eftermiddagen har de flesta passerat igenom terminalen, antingen med siktet inställt på tågstationen eller vidare på andra sätt. Alex är på väg att skjutsa en ung tjej som kommit ensam till Nynäshamn. Tillsammans med volontärsamordnaren Anna vidtar han en extra försiktighetsåtgärd.
– Hon hade bara haft sms-kontakt med den person hon skulle bo hos. Nu skjutsar Alex henne och kollar att det ser okej ut, och så tar vi hennes telefonnummer och följer upp i efterhand, säger Anna.
När Alex och den unga tjejen har lämnat är terminalen tom på folk sånär som på några volontärer som städar undan. Frukten är slut. Berget av gosedjur är nästan borta.
Fotnot: Intervjuerna gjordes lördag den 19 mars.