Till höstens sista träff på Rosa stationen kommer Seif Aldaffai som är 19 år. Idag är det Luciadagen och tidigare på förmiddagen har han varit lucia på sin gymnasieskola. På Rosa stationen möts vi av doften av nybakade pepparkakor och efter en stund kommer ett luciatåg och sjunger.
Det är första gången Seif besöker mötesplatsen som Refugees Welcome Stockholm och Birkagården driver.
– Jag hör att här finns människor från Afghanistan, Syrien, Marocko och från många andra länder, säger han.
På Rosa stationen möts nya och etablerade svenskar på språkcafé för att träna svenska samtidigt som de fikar. På andra håll i huset sker samtidigt undervisning i svenska, juridisk rådgivning, barnpassning och andra aktiviteter. Seif kom själv till Sverige som flykting från Irak för sju år sedan och han säger utifrån den erfarenheten:
– Jag önskar att det hade funnits något liknande när jag kom till Sverige. Jag är glad att ni gör det här.
När Seif börjar prata arabiska med en man i caféet visar det sig att mannen redan har lärt sig prata svenska efter fjorton månader i Sverige. Vi sätter oss ner med var sin kopp kaffe och fortsätter prata. På vägen hem säger Seif att han definitivt tänker komma tillbaka.
Höstterminen på Rosa stationen avslutas med festlig stämning och det är proppfullt i lokalen den 13 december. Jag passar på att fråga tre deltagare vad de tycker om Rosa stationen.
Imad Kahoul berättar att han besökte Rosa stationen första gången i maj för att delta i svenskaundervisning. Efter sommaruppehållet har han varit här nästan varje tisdag. Han är asylsökande och bor på ett boende med andra asylsökande.
– Rosa stationen är bästa platsen för flyktingar att träffa vänner, slår Imad fast.
Han har varit på andra ställen också, men här har han lärt känna svenskar. De har blivit vänner även utanför Rosa stationen. Förutom att gå fest och kolla på fotboll har de även gått på bland annat teckningskurs. Imad tycker att han fått bra hjälp på svenskalektionerna och att alla är positiva. Han har också fått mycket hjälp av juristerna. Nu väntar han besked om sitt uppehållstillstånd innan jul.
Även Hanadi Yousef är en regelbunden besökare på Rosa stationen tillsammans med sina barn. Det började med att Hanadi ville lära sig svenska när hon kom till Stockholm för nio månader sedan. Efter det har hon studerat svenska varje tisdag som Rosa stationen haft öppet.
– Jag tycker om att studera och att prata med svenska personer för att träna svenska, svarar Hanadi på frågan om vad som är det bästa med Rosa stationen.
Hon brukar också gå på bio med Refugees Welcome Stockholms projekt RWS Open Cinema. Ikväll firar Hanadi att hon och hennes döttrar som är 9 och 13 år har fått uppehållstillstånd. Nu hoppas hon bara att även hennes son som är 21 år också ska få uppehållstillstånd.
Khaled Aldandal tycker också om att komma till Rosa stationen. Han är asylsökande och har varit i Sverige i två år.
– Det är jättefint på Rosa stationen. Lärarna i svenska är bättre än i skolan. Jag får mer hjälp med mitt uttal här. Det är bra med många volontärer här, säger han.
Khaled har förslag på hur verksamheten skulle kunna utvecklas. Khaled önskar att det fanns en person som kunde följa med honom och exempelvis hjälpa honom att fylla i krångliga papper. Han hade också uppskattat om det var mer planerat vilka som kom till Rosa stationen varje vecka.
– Sitta i grupp, organiserat och prata om ett ämne är roligt, kommer vi fram till att han menar.
Khaled berättar vidare att han har lärt känna vänner på Rosa stationen, till skillnad från hur det kan vara på andra ställen. Khaled konstaterar att vi har problem i Sverige.
– Ingen på tåget eller på gården pratar med varandra, säger han och skrattar.
Integration engagerar många och Rosa Stationen är ett sätt att ta vara på det engagemanget. Välkommen när vårens träffar drar igång 7 februari på Birkagården!
(Intervjuer gjorda på svenska utan tolk)
Text: Elin Lindén
Foto: Fredrik Strandin
Läs mer om Rosa Stationen här!
Stöd Rosa Stationen genom att ge en julgåva här!
