Situationen i Grekland – en lägesrapport
För de som är bakom stängda gränser men i EU finns det fler möjligheter att på laglig väg ta sig vidare än de som är utanför även den gränsen. Inom EU finns det en delvis gemensam migrationspolitik som ger fler möjligheter än bara ett lands asylsystem. Grekland är ett exempel på det.
För de som är på andra sidan gränsen, utanför EU, ser möjligheterna annorlunda ut och är ännu färre. Serbien är på många sätt ett limbo där det går varken att komma bakåt eller framåt på laglig väg. Läs mer om situationen i Serbien här.
Grekland är ett EU-land och ingår därför i olika för EU gemensamma regler och överenskommelser utöver det nationella asylsystemet. Dessa är Dublinförordningen och det kvotsystem som EU enades om för medlemsstaterna i september 2015.
Dublinförordningen ger rätt till familjeåterförening med nära familj i andra EU-länder och omfördelningsprogrammet som infördes i september 2015 skulle erbjuda 160 000 människor på flykt ett nytt hem på två år. Omfördelningsprogrammet är tillgängligt för de som är i Grekland eller Italien och är av en nationalitet som inom EU får bifall på sina asylansökningar I minst 75 procent av fallen. Det utestänger många från lagliga vägar vidare in i EU.
Programmet, inklusive EU-Turkiet-avtalet, har tyvärr inte fungerat som det var tänkt. Fram tills den 5 april har det enligt IOM omfördelats 16 187 personer från Grekland och Italien.
Just nu pågår det förändringar i bland annat Dublinförordningens tillämpning och EU:s gemensamma asylpolitik eftersom den som det är nu inte fungerar och är ineffektiv. Om förändringarna kommer vara till det bättre för de asylsökande är tveksamt då det snarare handlar om effektivare sätt att deportera människor bort från EU.
Det bor lite över 62 000 personer på flykt i Grekland. Drygt 14 000 av dem bor på öarna. Beroende på om man är fast på någon av de grekiska öarna, som Lesvos, Kos, Chios eller Samos, eller på fastlandet ser situationen olika ut. Både gällande levnadsstandard, när de kom till Grekland och vart i asylprocessen de är. Alla processer går sakta och många har varit fast där de är I över ett år.
Sedan EU och Turkiets flyktingavtal, vilket är en del av omfördelningsprogrammet och togs i bruk den 20 mars 2016, har ankomsterna till öarna blivit mycket färre. Fram till den 5 mars i år anlände 2627 personer, medan siffran för samma period förra året var 121 426. Se statistik här.
Till största del beror minskningen på flyktingavtalet med Turkiet. Det bör dock tilläggas att förra året också var det mest dödliga på medelhavet någonsin trots flyktingavtalet som påstår sig syfta till att minska just dödligheten till havs.
Ankomsterna till Italien har också ökat under samma period som de har minskat till Grekland, vilket kan betyda att människor delvis väljer andra vägar än tidigare. Fram till den 9 april i år är det enligt IOM 664 personer som dött eller rapporterats saknade på medelhavet.
Av de som när denna text skrivs är i Grekland är 36 procent barn, 21 procent kvinnor och 42 procent män. Den största enskilda nationaliteten är syrier, men över hälften av alla som kommer är av blandat ursprung.
Generellt är situationen värre på öarna men det finns läger med otroligt låg standard på fastlandet också. Elliniko, Softex och Oreokastro är några av långt flera lager som kritiserats hårt av människorättsorganisationer. I Elliniko har UNHCR på senaste tiden uppmärksammat en ökning i könsbaserat våld riktad mot kvinnor.
I vintras när det var den kallaste grekiska vintern på många år var det fortfarande flera tusen personer, inklusive barn och gravida kvinnor, som bodde i tält både på fastlandet och öarna. Detta trots att den grekiska inrikesministern Ioannis Mouzalas konsekvent förnekade det.
Under 2017 finns det planer från regeringen att flytta upp emot 10 000 flyktingar från läger till lägenheter. Man ska också flytta personer till lägenheter på Kreta. Men baserat på den grekiska regeringens tidigare processer är det svårt att i nuläget vara säker på om det här kommer att bli av som planerat.
Varför myndigheterna i Grekland har valt att sätta upp dussintals små läger istället för ett eller två större läger är oklart. Enligt Marcy Hersh/representanter från Womens Refugee Commission tog de inte emot hjälp eller rådgivning från UNHCR som har stor erfarenhet från liknande situationer globalt.
Många små läger ger människorättsorganisationer mer att göra. Istället för att sätta upp en skola och en sjukvårdsklinik måste de sätta upp en per läger. Det är både dyrare och svårare att koordinera med följden att standarden blir lägre för de som tvingas leva där. Hersh menar att det här är ett av många exempel på att den grekiska regeringen inte tar sig an situationen med flyktingarnas bästa för ögonen.
En av många konsekvenser har blivit bristande skolgång för barn och tillgång på vård för gravida kvinnor. En del barn på flykt i Grekland går nu i vanliga skolor, men eftersom många läger dessutom ligger på landsbygden är även det en faktor som gör det svårare att organisera. I många läger är det istället volontärer och gräsrotsorganisationer som sätter upp skolor och erbjuder inofficiell utbildning.
Ju längre tid gränserna varit stängda, desto desperatare blir stämningen. Det har förekommit både flera hungerstrejker, självmordsförsök och bråk. Många vitnessmål handlar om att man upplever en känsla av hopplöshet och ovetskap. Att få dagarna att gå blir allt svårare.
Därför välkomnas alla initiativ där de som flytt själva får bli delaktiga, som den för en utomstående simpla möjligheten att laga sin egen mat. Att när man är på flykt få möjlighet att äta sådant som känns bekant kan tyckas som en världslig sak, men som skapar en trygg och bekant känsla i den annars otrygga livssituationen för de här personerna. Inom humanitärt arbete kallas det här för ”empowerment”, det vill säga att människor ges självförtroende och makt över sina egna liv.
För dig som vill läsa mer:
The Refugee Archipelago: The Inside Story of What Went Wrong in Greece
Statistik och grafer över hur migration och flykt ser ut just nu
UNHCR:s grafer över situationen vid Medelhavet
Human Rights Watch: EU: Returns to Greece Put Refugees at Risk
Hjälporganisationen Are you Syrious: Living in humanitarian nightmare
Text och fakta: Hanna Strid
Foto: Elin Lindén
—
Bakgrund: De som står utanför våra stängda gränser
Sommaren 2016 beslutade våra folkvalda att stänga Sveriges gränser. Förutsättningarna för de människor som redan hade flytt hit försämrades. Familjer splittrades när kraven skärptes.
Flykt från krig och förföljelse fortsätter. Men vad händer med dem som inte hann hit? Var tar de vägen? Hur ser deras verklighet ut, efter flykten som inte tillåts få ett slut? Det vill Refugees Welcome Stockholm berätta mer om.
Rapporter från verkligheten
Tre av Refugees Welcome Stockholms volontärer befinner sig under våren i flyktingläger i Grekland och Serbien för att arbeta ideellt. De berättar om verkligheten där och vad det innebär både att vara volontär och att leva på flykt.
—
Läs mer
Grekland:
- Riv upp EU:s Turkietavtal!
- Ett år senare: Flyktingar och civilsamhälle enade mot EU:s Turkietavtal
- Ett överväldigande engagemang
- “Jag vill inte vara en flykting, jag saknar mitt liv”
- “Det är inte meningen att barn ska bo där, men det gör de”
- De som står utanför våra stängda gränser
- “Det regnar bomber i Syrien och jag har för många tankar i huvudet”
- “Han verkar inte förstå att brodern faktiskt dog”
Serbien: