Debattartikel publicerad i Aftonbladet tisdagen den 20 juni 2017
Dags att skrota hårda asylpolitiken, Löfven
Samma vecka som tusentals människor på flykt anländer till Stockholms central, i september 2015, talar statsminister Stefan Löfven på en manifestation för en generös flyktingpolitik inför 15 000 engagerade stockholmare:
”Vänner, miljoner människor är på flykt undan krig och fruktansvärd terror, människor som du och jag med drömmar och förhoppningar, men som tvingas fly undan bomber med sina barn i famnen. På vägen riskerar de sina liv – i trånga lastutrymmen, i containrar, i sjöodugliga båtar. Jag sörjer med mänskligheten, när detta sker inför våra ögon.”
Stefan, du säger i talet att Sverige ska fortsätta ta sitt ansvar och att ditt Europa inte bygger murar.
Retoriken har sedan dess skiftat, från att katastrofen drabbar människor på flykt, till att Europas länder har drabbats av en flyktingkatastrof som hotar vår välfärd.
Att tusentals flyktingar dör på Medelhavet förpassas idag till tidningarnas notisspalter. Bilder på drunknade barn berör inte så som treåriga Alan Kurdis döda kropp på en strand gjorde 2015.
Två månader efter talet på Medborgarplatsen presenterade regeringen ett förslag om en historisk åtstramning i asyllagstiftningen. När Sverige snabbt vände kappan efter vindarna från resten av Europa övergick vår optimism till ilska.
Lagförslaget kritiserades av forskare, läkare, psykologer och människorättsorganisationer för att försvåra integration då tillfälliga uppehållstillstånd omöjliggör en trygg etablering i Sverige, samt för att splittra familjer och eliminera den enda trygga vägen in i Europa, vilken familjeåterföreningar tidigare utgjorde.
Den tillfälliga lagstiftningen antogs av riksdagen 21 juni 2016 och innebär en rad åtstramningar. Asylsökande får numera endast tillfälliga uppehållstillstånd och att återförenas med sin familj omöjliggörs för de flesta.
Stefan, du säger att ditt eget liv är ett resultat av den svenska modellen. Du berättar om hur du själv som fosterbarn fick en möjlighet till trygghet. Var är solidariteten och empatin som du säger dig försvara i dag? Din politik splittrar familjer och skickar tillbaka ungdomar till väpnade konflikter.
Samtidigt har svenskarna inte märkt en tillstymmelse till systemkollaps. Våra barn har inte lidit och välfärdsarbetarna var stressade långt tidigare.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) bekräftar att Sveriges bristande flyktingmottagande 2015 inte handlade om en systemkollaps. Det var kanske snarare politisk ovilja än verklig kapacitetsbrist.
I morgon, den 21 juni 2017, har ett år gått sedan vårt öppna Sverige officiellt försvann. Stefan, glöm inte var du kommer ifrån. Ditt liv har möjliggjorts av solidariteten som byggde den svenska välfärden.
Vi ska med solidaritet bygga framtiden i en global värld. En framtid där nyanlända barn får gå i skolan och skapa ett liv i Sverige. Där människor inte behöver oroa sig över att behöva återvända till krig och förföljelse.
Att söka skydd är en mänsklig rättighet. Vi kan inte uppfylla våra internationella konventionsåtaganden enbart när det passar.
Ska de som söker asyl i Sverige få ett tryggt mottagande, etablering i samhället och få leva med sin familj krävs att den tillfälliga asyllagstiftningen rivs upp!
Stefan, det går att ändra kurs. Låt den strikta flyktingpolitiken vara ett historiskt misstag när snålblåsten från Europas rasistiska krafter var för hård. Förpassa den omänskliga asyllagstiftningen till det förgångna! Vi får alla ett bättre Sverige när samhället bygger på empati och solidaritet.
Maria Strandberg, Flyktinggruppernas riksråd (FARR)
Elin Lindén, Refugees Welcome Stockholm (RWS)